Ogestad

The corps-de-logis was built in the first decade of the 19th century and later significantly altered 1867-1868. Note the exotic seashells along the paths in the yard.

Ogestad säteri i Odensvi socken förmodas vara samma OCHYSTÄ som advocatus Calmariensis Carl Elinaeson Sparre år 1311 sålde till lagman Birger.

Denna Carl Elinaeson var ståthållare på Calmar slott och samlade smålänningarne mot kung Birger.

Vinö tillhörde senare Jöns Andersson Oxe, adlad Silwerlood eller Sölfverlood. Hans vapensköld kan man ännu se i Odensvi kyrka. Hans son öfverstelöjtnanten Göran Silfverlood skref sig till Oxstad. Godset indrogs till kronan vid reduktionen, men återlämnades genom byte mot annat gods genom Kongl. brefvet af den 23 Nov. 1680.

Göran Silfverlood dog 1685, och hans broder major Anders Silfverlood skref sig sedermera till Oxstad. Då denne major afled, ärfdes Oxstad af hans dotter Margaretha, gift med kvarters-mästaren Olof Gottfelt, nobiliserad Gyllenfelt och son Gustaf, som 1723 var major. Dessa syskon sålde den 3 Augusti 1698 Oxstad eller Ogestad till riksrådet Grefve Gabriel Falkenberg.

The dovecote (columbarium) at Ogestad.

Ogestad kom sedan, i och med familjen Falkenbergs försäljning, i den rika Granschougska familjens ägo. Handelsmannen Fredrik Granschoug i Karlskrona, gift med Christina Bauman (hon var syssling med brukspatronen Hans Bauman, adlad Liljenstolpe), hade en son Johan Fredrik, fiskal i Göta hovrätt, som i sin tur var gift med Helena Susanna Hager, änka efter häradshövding Lundstedt. Deras barn voro Johan Fredrik, f. 1755, samt dottern Fredrika, f. 1756.

Den stora förmögenhet, som den 1726 avlidne brukspatronen – han var ägare av Helgerum, Ankarsrum och Sundsholm – och handelsmannen i Västervik Hans Andersson hade efterlämnat till sitt enda överlevande barn, fru Anna Cederflycht på Helgerum, tillföll, efter en mellan arvingarna förd vidlyftig process, med en tredjedel änkefru Granschoug/Hager och hennes barn. Genom K.Maj:ts utslag av 1770 erhölls, sedan medarvingen assessor Peter Cederbaum förklarat sig villig att av Granschougs barn köpa deras andelar, tillåtelse att till honom försälja dessa och i deras ställe ”lägga antingen Odensviholms gård och gods, hvilket dem til köp utbjudes, eller någon annan frälseegendom och densamma efter föregången laga medfart besitta.” Då Odensviholm och Ogestad jämte övriga gårdar och gods den 14 Mars 1770 tillträddes, – köpeskillingen utgjorde 650 000 daler kopparmynt eller 200 000 dlr smt. – bestod egendomen av icke mindre än 6 hemman säteri, 36⅛ frälse, 2 skattefrälse, 4¼  sämjefrälsehemman, eller tillsammans 48¼ hela hemman och omfattade större delen av Odensvi socken.

Samtliga säterierna uppbyggdes, varvid jämväl Ogestad under de första åren på 1800-talet fick sin mangårdsbyggnad uppförd. Stora uppodlingar och torrläggningar gjordes av honom.

Lagman Granschoug avled den 18 Januari 1839. I sitt gifte med Sophia Fredrika Jönsson, borgmästardotter från Karlskrona, hade han 8 barn. Av dessa nådde endast 3 döttrar mogen ålder, nämligen Fredrika Sophia, gift med kaptenen vid Savolax infanteri, friherre Otto Vilh. Lybecker på Forsby. Helena Maria, gift med brukspatronen Pehr Fredric Cederbaum på Fredriksberg samt Anna Charlotta, gift med sin kusin, d.v. kaptenen Gustaf Vilh. Carleson.

 

Redan den 7 Juli 1839 hade Friherrinnan Fredrika Lybecker upprättat arrendekontrakt med dåvarande löjtnanten vid Smålands Husarregemente, friherre Victor Fleetwood, och på grund därav övertog han från den 24 October 1839 Ogestad säteri med underlydande hemman torp och lägenheter på arrende.

Baron Fleetwood arrenderade egendomen under 10 år, eller till den 24 October 1849, då han inköpte Wirum.

Efter baron Fleetwood övertogs förvaltningen av Ogestad av dåvarande löjtnanten vid Kalmar regemente Axel Otto Liljenstolpe. Han innehade förvaltningen under 27 år tills egendomen, bestående av 16¼ hemman och motsvarade ⅓-del av Odensvi socken, såldes. Friherrinnan Fredrika Lybecker avled år 1863. Efter henne tillföll egendomen hennes 5 döttrar, friherrinnan Sophie Bergenstråhle samt fröknarna Marie-Louise, Charlotte, Henriette och Emilie Lybecker. Dessa uppdrogo under år 1875 åt Liljenstolpe, som sedan år 1873 var överstelöjtnant, att åt dem sälja egendomen. Emellertid lyckades han då icke därmed, utan kom försäljningen först påföljande till stånd. Att börja med avskiljdes Ringsfall och såldes detta den 8/4 1876 för 80.000 kronor. Därefter följde Möckelhult den 28 s.m. för 90.000 kronor, Karum den påföljande 17 augusti för 150.000 kronor samt Bockrödsle den 7 september s.å. för 70.000 kronor. De mer utsides belägna skogsgårdarna hade därmed blivit avskilda från Ogestad. Sist kom turen till Ogestad, jämte de närmast omkring detsamma liggande utgårdarna, de egentliga jordbruksgårdarna, nämligen Frö, Eneby, Snärsfall, Svarttorp mfl., vilka samtliga, sedan köpekontrakt den 6 oktober 1876 upprättats å Forsby, köptes av överstelöjtnant Liljenstolpe för 300.000 kronor. Köpet likviderades den 1 januari 1877 och skedde tillträde samtidigt.

Eka, a comfortable villa of the national romanticising style, was built on a hill in the parklands of Ogestad 1910-1911 for squire Erik Axel Liljenstolpe, his wife Anna Sophia Emilia Carlmark, and their two children Ingrid and Lars Erik.

Ogestad kom därmed i en ny – men ingalunda främmande släkts ägo. Och det är lätt begripligt, att överstelöjtnant Liljenstolpe redan då kände sig med djupa rötter bunden vid Odensvi församling.

Överstelöjtnantens farfader hade där 100 år tillbaka i tiden levat och verkat i kyrkans tjänst större delen av sin långa levnad, och själv hade han mer än ett kvartssekel med osparad möda nedlagt ett nitiskt och intresserat arbete på Ogestadgårdarnes skötsel och förbättrande.

Under överstelöjtnant Liljenstolpes insiktsfulla ledning blev Ogestad så småningom en av de bäst skötta gårdarna i orten. De stora stengärdsgårdar och här och var uppkastade stenmassor, som flerstädes kunna påträffas, vittna om huru mycken stenbunden och tidigare icke odlad mark, som av honom brutits. Stora mossjordar, förr utan särskilt värde för egendomen, blevo av honom utdikade och uppodlade. Fälten täckdikades och dränerades, och den höga kultur, vari egendomen vid överstelöjtnant Liljenstolpes frånfälle befann sig, var ett verk av hans mångåriga, kunniga och omsorgsfulla skötsel av densamma.

Ehuru officer, – och under sina yngre år en mycket intresserad sådan, – var dock Liljenstolpe i grund och botten främst den intresserade jordbrukaren. Känt är, hurusom han under tidigare skeden började sin dag vid skrivbordet redan klockan 3 på morgonen, då undanstökande den ”inre tjänsten”, för att, då klockan blev 5, och folket skulle ”ställas ut”, själv kunna vara med och dirigera göromålen för dagen. Det berättas, att denna tidiga morgonvana, som han hade tillägnat sig redan i föräldrahemmet, utgjorde en förskräckelse för de lantbrukselever, som voro i hans tjänst eller hos honom fingo sin första utbildning på lantbruksbanan, – Liljenstolpe var en god och om sina underlydandes väl alltid ömmande husbonde, och om det goda förhållande, som rådde mellan honom och hans folk, vittna bäst de många gamla tjänare, grånande i hans tjänst, som redan flera år före hans död av honom hade för lång och trogen tjänst blivit utmärkta med Patriotiska sällskapets medalj.

Mangårdsbyggnaden undergick redan under åren 1867-1868 en genomgående reparation och omändring.

Överstelöjtnant Liljenstolpe var gift 3ne gånger. 1:o Christina Elisabeth Eriksson, 2:o med Sophia Lindersköld och 3:o med friherrinnan Ida Christina Elisabeth Mörner af Morlanda. I första giftet hade han sonen Carl Erik samt döttrarna Ottonia och Annie. Han avled på Ogestad år 1897, och är begravd på Odensvi kyrkogård i den av honom själv långt tidigare inköpta familjegraven.

Efter överstelöjtnant Liljenstolpes död avskiljdes från Ogestadsgodset utgården Eneby jämte tillhörande torp samt det där uppbyggda bostället Christianelund eller Tomtebo, som dess namn senare blev. Denna gård tillföll dottern Annie, under det att på sonen Carl Eriks del kom Ogestad jämte övriga utgårdar.

Godsägaren Carl Erik Liljenstolpe, som efter sin faders död, övertog Ogestad, hade som disponent sedan år 1887 förvaltat och skött de båda under Ogestad hörande gårdarna Eneby och Frö. Han var under denna tid bosatt på Christinelund.

Godsägare Liljenstolpe var född 1846. redan som ung från Ulltuna lantbruksinstitut utexaminerad agronom hade han under åren 1868-1871 varit anställd som inspektor hos sin fader. Under de därpå följande 16 åren var han först förvaltare några år på det friherre Rappe tillhöriga godset Jätsberg i Kronobergs län samt därefter arrendator på Ålspånga samt Torp i Södermanland. Då han blev ägare till godset, hade han alltså bakom sig en lång och av erfarenheter rikt fylld tid, och förvisso skulle egendomen, vars rationella skötsel och vård låg honom varmt om hjärtat, om han hade fått leva, under honom hava vunnit ytterligare i förkovran. Liljenstolpe var icke blott en kunnig och skicklig lantbrukare, utan ock en i kommunala angelägenheter strängt anlitad och intresserad person. Han hade en sällsport vänsäll och öppen natur, och han ägde, kanske i högre grad än de flesta människor, förmågan att ”ta sitt folk”, men ock att bevara deras tillgivenhet.

Länge fick han dock icke förvalta sitt arv. En svår och tärande sjukdom lade honom redan efter 2½ år på dödsbädden. Han avled den 11 oktober 1899, och är begraven på Odensvi kyrkogård i den Liljenstolpeska familjegraven. I sitt äktenskap med Julia Catharina Mathilda Waernmark, född 1847 och död 6 år efter maken, hade han 3 söner samt 3 döttrar, av vilka sönerna Carl, Erik och Axel samt dottern Wera överlevde honom. Äldsta dottern Aura dog vid 20-års ålder, den yngsta, Elsa, redan under sitt första levnadsår.

I enlighet med det av godsägare Liljenstolpe endast några dagar före hans död upprättade testamentet tillföll Ogestad, Frö och Sörby, Gällerstorp, Svarttorp, Ekestorp, Nåtekil, Puttorp och Tuna sönerna, under det att det av 1¾ mantal Snärsfall odelat tillföll dottern Vera, och av henne innehades till hennes död år 1917, då denna gård såldes. Den 17 juli 1900 utlöstes den äldste brodern, grosshandlaren Carl Axel Richard Liljenstolpe av de yngre begge bröderna, vilka sedermera gemensamt ägde och förvaltade egendomen till år 1916, då den äldre av de begge bröderna, godsägaren Erik Axel Wilhelm Liljenstolpe, efter en kort tids sjukdom avled.

The maids and the cook working at Eka.

Den godsägaren Erik Liljenstolpe tillhöriga halvparten av egendomen tillföll efter hans död hans bägge barn, dottern Ingrid samt sonen Lars Erik. Såväl denna del av Ogestad egendom, som ock den barnens farbroder, godsägaren Sven Axel Otto Liljenstolpe tillhörande andra hälften, kommo därefter ostyckade under den sistnämndes förvaltning. De omyndiga barnens halvpart av egendomen arrenderades sedermera av farbrodern till år 1927, då barnens förmyndare, deras moder, fru Anna Sophia Emilia Liljenstolpe, född Carlmark, försålde barnens andel till godsägare Axel Liljenstolpe. Genom det köp, som han ett år tidigare gjort av sin faster, fröken Annie Liljenstolpe av Eneby gård, kom alltså egendomen åter att få i det närmaste den omfattning den hade 30 år tillbaka i tiden, då farfadern, den gamle överstelöjtnanten, gick ur tiden (by Carl Axel Richard Liljenstolpe, transcr. by Hans Liljenstolpe).

___________________

Ogestad was bought by lieutenant colonel, squire Axel Otto Liljenstolpe in 1877, thus becoming the home for the Ogestad branch of the Liljenstolpe family. It had once been part of a vast estate owned by the father of St. Bridget of Sweden, the knight Birger Persson (of the Finsta family), governor and lawspeaker of Uppland, and one of the richest landowners of the country. It later came into the hands of the Falkenberg and Granschoug families before becoming Liljenstolpe property.

Axel Otto Liljenstolpe and his descendants made Ogestad a highly successful agriculture unit, with special focus on cattle and cattle breeding. Ogestad is today (2017) the largest milk producer in Sweden with 1200 milk cows, although the main part of the estate has been sold off by the descendants of Axel Otto.