Vinö

Vinö herrgård ägdes av Liljenstolpeska ätten under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Häradshövdingen Lars Axel Liljenstolpe lät bygga om den gamla huvudbyggnaden och nybygga två flyglar mot havet på 1780-talet. Två envåniga pocher tillfogades vid ett senare tillfälle. Huvudbyggnaden brann ned 1935. / Vinö manor was owned by the Liljenstolpe family during the 18th and 19th centuries. Lars Axel Liljenstolpe had the corps-de-logis rebuilt, and two wings towards the sea, erected in the 1780’s. Two low adjoining wings were later attached to the corps-de-logis. The corps-de-logis was destroyed by fire in 1935.

Om Vinö

Vinö gods i Lofta socken, Norra Tjust, Kalmar län, ligger på en storholme i Gudingeskären, 17 km norr om Västervik, kringfluten av saltsjön och med fasta landet förenad genom en bro. Herrgården utgjorde med underlydande i Lofta och Loftahammars socknar tillsammans 5 mantal – 900 har, därav 200 har åker, och var 1923 taxerad till 209800 kronor. Huvudbyggnaden var uppförd av reveterat timmer i två våningar, med frontespiser samt tvenne flyglar. Den ombyggdes  av lagmannen Lars Axel Liljenstolpe och omgavs av en stor och vacker trädgård, med lusthus vid sjön, vackra alléer och park.

Södra flygeln sedd från huvudbyggnadens trappa / The southern wing seen from the staircase to the corps-de-logis.
Södra flygeln 2017 / Southern wing 2017.
Fotografier från huvudbyggnadens interiörer: Övre trapphallen (ovan) med marmorimiterande trädekorationer, kannelerade kolonner samt bronskopior av Johan Tobias Sergel’s ”Ceres sökande sin dotter Proserpina I underjorden” såsom fackelhållare. Nedan en detalj av dekorationsmåleriet / Photographs of the interior of the corps-de-logis: The staircase (above) displaying marbleizing panels, fluted wooden columns and a pair of bronze casts after Johan Tobias Sergel’s ”Ceres searching for Proserpina” intended as torchbearers. Below: a detail of an interior wall-painting (below).

Vinö efter de Liljenstolpeska ombyggnationerna enligt en skiss från 1806 med den nu rivna bron till fastlandet. / Vinö manor after the Liljenstolpe rebuilding, in a sketch from 1806, seen from the mainland. Note the bridge in the foreground.

 

Samma vy som ovan i en kolorerad gravy / The same view on a coloured engraving.
Vinö herrgårds kvarvarande mangårdsbyggnader. Flaggan markerar platsen för den nu nedbrunna huvudbyggnaden / The remaining manor buildings at Vinö. The flagpole marks the spot of the burnt down corps-de-logis.

 

Salongen med en sengustaviansk kolonnkakelugn / The Drawing Room featuring a column furnace.
Vinö herrgård: corps-de-logis med pocher tillfogade. / Vinö manor: The corps-de-logis with poches attached.
Fredriksbergs herrgård: corps-de-logis med pocher tillfogade. / Fredriksbergs manor: The corps-de-logis with poches attached.
Välingklockan på Vinö gjuten åt Lars Axel Liljenstolpe / Farm bell at Vinö made for Lars Axel Liljenstolpe.

Vinö nyuppfördes under samma period som en annan herrgård i Kalmar län, Fredriksberg, nybyggdes av en släkting till Lars Liljenstolpes svärfar: Peter Cederbaum  (1756-1785). Både exteriört och interiört finns stora likheter. De två herrgårdarna anses vara de bästa exemplen i Kalmar län på sengustaviansk inredningskonst, med pompejanska målerier och kolonnkakelugnar.

Den äldsta uppgiften som finnes om Vinö är från år 1380, då ” 9 alnar i Winö ” såldes till Winäs (ett frälsesäteri i samma socken) och år 1385 då ” halfande alin iordh ” bortbyttes till riksdrotsen Bo Jonsson Grip. På 1500-talet skrev sig kammarjunkaren hos hertig Karl, Jöns Knutsson Lillje och hans husfru Magdalena von Schneiding, till Vinö. Dessa ägde även Ottinge i samma socken. I slutet av 1600-talet ägdes Vinö av kaptenen Johan Jöns Knutsson Lillje, men kom sedermera, troligen genom gifte, till ”jungfrurna” Anna och Märta Tornerefelt och ägdes så under 1700-talet av medlemmar av ätten Ulf af Horsnäs samt därefter av riksrådet C.O. Hamilton, död 1770. Efter att ha tillhört lagman Gran under åren 1770 till 1777, kom Vinö sistnämnda år genom köp i  lagmannen Lars Axel Liljenstolpes ägo. Vinö övergick vid hans död år 1806 till äldste sonen, häradshövdingen Axel Liljenstolpe, vilken tillsammans med sin hustru, Fredrika Wilhelmina Hederstierna, skänkte  25/1 1849 godset jämte underlydande hemman som förtida arv åt sina söner, kammarherren Axel, majoren Carl, ryttmästaren Wilhelm och överstelöjtnanten Otto Liljenstolpe. Godset omfattade vid den här tiden ”2 mantal frälse – säteri Vinö, ⅛ -del rå och rör Östantorp, 2½ mtl frälse – säteri Uknö, med utjorden Humpan, ¼ mtl kronoskatte Nybble med Häggs utjord samt ½ mtl augment Vinökalf, med därtill hörande torp.” Genom köp övertogs Vinö därefter i början av år 1855 av Wilhelm Liljenstolpe ensam, som 1864 sålde godset till f.d. apotekaren Georg Richter och dennes maka. Hela taxeringsvärdet för Vinö med underlydande 2 ⅝ mtl frälse samt ⅜ mtl skatte var samma år 160.000:- rdl rmt. Egendomen som sedan ofta har växlat ägare, har tillhört Ideströmska, Adlercreutzska samt af Jochnichska familjerna.

Vinös corps-de-logis brann ned 1935. Nuvarande ägarna, familjen Magnusson, använder den norra flygeln som bostadshus.

 

Uppgifter hämtade från: C. Liljenstolpe, Stamtavlor över de befryndade släkterna Lindblom och Bauman samt över de från dem utgrenade ätterna Liljenstolpe och Lindersköld, von Bauman och Cederbaum. Ävensom några minnesrunor samt kortare utredningar och anteckningar berörande ovanstående släkter II, transkriberade och redigerade av Hans Liljenstolpe 2003–2007, s. 106; Planting-Gyllenbåge och Åkerhielm, Svenska gods och gårdar, 1923; Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon över Sverige, 1866; M. Hofrén, Herrgårdar och boställen. En översikt över byggnadskultur och heminredning å Kalmar läns herrgårdar 1650-1850, Stockholm 1937.